Pick A Star On The Dark Horizon

Vem är jag?

Det är en fråga man kanske inte ställer sig så ofta. Inte tillräckligt ofta enligt mig. Vad och var är du, och vart är du på väg? Själv ställer jag mig dessa frågor och blir självklart frustrerad när jag inte kommer på ett nog tillfredställande svar.

Jag har en otroligt kort stubin, vilket inte alla vet om mig. Dock kan min familj, närmaste vänner och pojkvän intyga detta. Jag blir lätt arg och irriterad, men däremot inte så ofta sur och jag är inte långsynt. De enda gångerna jag är sur är jag det medvetet samtidigt som jag inte riktigt klarar av att vara det då jag vet att det är barnsligt.

Jag är envis, jag gillar att ha rätt och gillar att diskutera saker. Jag har väldigt bestämda åsikter och fösöker förstå andras synpunkter, men kan lätt sammanfatta det till att folk är idioter. I vissa special fall. Jag försöker ha en så enkel syn på livet som möjligt och söker enkla lösningar till komplicerade problem med motiveringen att det inte behöver vara krångligt.

Jag älskar språk. I alla fall då det är lätt, vilket det oftast är för mig. Jag har nu läst 7 språk, men mest bara på basnivå. Det är skitkul, men som sagt svårt att sätta sig in i många samtidigt. Jag har just avslutat Franska A-kursen och håller på med det sista i Finska steg 1-2 på Umeå universitet.

Min familj är underbar. Jag är väldigt nära med min syster Frida, även om vi börjar bråka över småtjafs som att jag tycker att hon söker bråk med mig. Och det sker nästan jämt då vi spenderar 24 timmar tillsammans. När jag var i Frankrike insåg jag hur mycket mina föräldrar Tarja och Janne betyder. Det är lätt att ta ens föräldrar för givet, och mina föräldrar är helt enkelt bäst.

Mina vänner är också underbara. Jag har tur att ha så pass många nära vänner, riktiga vänner som verkligen bryr sig. Ingen av mina vänner har varit sviniga, ingen har gjort något för att medvetet eller omedvetet såra mig. Det är ovärdeligt.

Sen har jag även typ världens bästa pojkvän. Just nu bor han i Allingsås och vi är inne på vårt andra år av långdistans förhållande vilket är väldigt svårt då vi ses som mest varannan månad. Och förra året sågs vi 4 gånger på över 10 månader. Han gör mig sådär löjligt lycklig som det är i filmer och man trodde bara skedde i fantasier. Trots det gör han mig galen ibland och jag tar alltför ofta ut irritation på honom när det inte är hans fel. Men man kan inte bara få de bra delarna av någon person, utan man måste ta hela paketet. Jag älskar honom inte trots att han samlar på pokémonkort och konstiga kalsonger, utan jag älskar honom för det också.

Jag brukade vara väldigt aktiv: slalom/snowboard, fotboll, ridning, allmän träning, vara utomhus, fiska etc, Men nu för tiden går det inte lika bra då jag har blivit diagnoserad med "typ" astma. Yes. Så jag har typ inte blivit diagnoserad med det. Dock tar jag medicin, och utan den skulle jag vara sängliggande med bröstsmärta så medicinen är bra. Men jag tar bara millimeter stora steg framåt så, det suger. Jag tänker börja försöka träna seriöst efter jul och håller tummarna att det kommer gå...

Mitt största fritids intresse är att sy. Och jag är tydligen väldigt duktig på det också. När jag syr känner jag lugn och oftast en så otrolig inspiration. Det är då jag känner mig mest som mig själv. Det är faktiskt lite konstigt.

Det är en fråga man kanske inte ställer sig så ofta. Inte tillräckligt ofta enligt mig. Vad och var är du, och vart är du på väg? Själv ställer jag mig dessa frågor ganska ofta och blir självklart frustrerad när jag inte kommer på ett nog tillfredställande svar.

-

Jag är envis, jag gillar att ha rätt och gillar att diskutera saker. Jag har väldigt bestämda åsikter och fösöker förstå andras synpunkter, men kan lätt sammanfatta det till att folk är idioter. I vissa special fall. Jag försöker ha en så enkel syn på livet som möjligt och söker enkla lösningar till komplicerade problem med motiveringen att det inte behöver vara krångligt.

-

Jag har en otroligt kort stubin, vilket inte alla vet om mig. Dock kan min familj, närmaste vänner och pojkvän intyga detta. Jag blir lätt arg och irriterad, men däremot inte så ofta sur och jag är inte långsynt. De enda gångerna jag är sur är jag det medvetet samtidigt som jag inte riktigt klarar av att vara det då jag vet att det är barnsligt.

-

Min familj är underbar. Jag är väldigt nära med min syster Frida, även om vi börjar bråka över småtjafs som att jag tycker att hon söker bråk med mig. Och det sker nästan jämt då vi spenderar 24 timmar tillsammans. När jag var i Frankrike insåg jag hur mycket mina föräldrar Tarja och Janne betyder. Det är lätt att ta ens föräldrar för givet, och mina föräldrar är helt enkelt bäst.

-

Mina vänner är också underbara. Jag har tur att ha så pass många nära vänner, riktiga vänner som verkligen bryr sig. Ingen av mina vänner har varit sviniga, ingen har gjort något för att medvetet eller omedvetet såra mig. Det är ovärdeligt.

-

Sen har jag även typ världens bästa pojkvän. Just nu bor han i Allingsås och vi är inne på vårt andra år av långdistans förhållande vilket är väldigt svårt då vi ses som mest varannan månad. Och förra året sågs vi 4 gånger på över 10 månader. Han gör mig sådär löjligt lycklig som det är i filmer och man trodde bara skedde i fantasier. Trots det gör han mig galen ibland och jag tar alltför ofta ut irritation på honom när det inte är hans fel. Men man kan inte bara få de bra delarna av någon person, utan man måste ta hela paketet. Jag älskar honom inte trots att han samlar på pokémonkort och konstiga kalsonger, utan jag älskar honom för det också.

-

Jag älskar språk. I alla fall då det är lätt, vilket det oftast är för mig. Jag har nu läst 7 språk, men mest bara på basnivå. Det är skitkul, men som sagt svårt att sätta sig in i många samtidigt. Jag har just avslutat Franska A-kursen och håller på med det sista i Finska steg 1-2 på Umeå universitet.

-

Jag brukade vara väldigt aktiv: slalom/snowboard, fotboll, ridning, allmän träning, vara utomhus, fiska etc, Men nu för tiden går det inte lika bra då jag har blivit diagnoserad med "typ" astma. Yes. Så jag har typ inte blivit diagnoserad med det. Dock tar jag medicin, och utan den skulle jag vara sängliggande med bröstsmärta så medicinen är bra. Men jag tar bara millimeter stora steg framåt så, det suger. Jag tänker börja försöka träna seriöst efter jul och håller tummarna att det kommer gå...

-

Mitt största fritids intresse är att sy. Och jag är tydligen väldigt duktig på det också. När jag syr känner jag lugn och oftast en så otrolig inspiration.

Det är då jag känner mig mest som mig själv. Det är faktiskt lite konstigt.